Skolprojekt - Dark Fairy Tales

Nu är mitt åttondeklass projekt gjort. Så skönt att det är gjort.
Jag valde att måla (såklart). I mina bilder illustrerade jag några av Europas mest kände sagor som Rödluvan, Askungen eller Snövit.

De här sagorna började för väldigt lände sedan, som muntliga berättelser och från början var de allt annat än lämpliga nattsagor för barn. Med inslag av sex och våld var de istället avsedda för en äldre generation. Till exempel Törnrosa som i originalversionen blir våldtagen av prinsen.

Så många sagor som vi känner väl till, var ursprungligen mycket mörkare berättelser. När bland andra Bröderna Grimm skrev ner ett antal av de här gamla folksagorna i början av 1800-talet så fanns mycket av de här hemskare sidorna ofta fortfarande kvar. Men i senare versioner så har man rensat bort våldsamheter, otäcka detaljer och blodiga inslag.

Och tittar man på de olika bilder som illustrerat de här sagorna - i böcker, målningar och filmer - kan man ju se att de här sagorna tolkats väldigt olika i olika tider. Det som många i första hand kanske tänker på är väl bilderna i Disney-filmerna. Som här, Snövit och Askungen. Ända sedan de här filmerna gjordes på 1900-talet har för många till exempel Askungens eller Snövits utseende blivit liktydigt med tolkningen av dem i de här filmerna.

Detalj ur Rödluvan och Vargen av Arthur Rackham, ca 1900.

Men det finns också äldre bilder där sagor, myter och berättelser illustrerats på ett helt annat sätt, och där konstnärerna tagit upp mer av de här mörkare sidorna. Som till exempel den här illustrationen av Arthur Rackham. 

Prinsen och törnrossnåret av Edward Burne-Jones, 1869.

I England fanns det på 1800-talet en konstnärsgrupp som kallade sig Prerafaeliterna, och de intresserade sig väldigt mycket för äldre sagor och medeltida legender. Och i deras bilder dyker det upp en massa olika tolkningar av de här berättelserna, som på samma gång är väldigt vackra, sorgliga och mörka. Som i den här målningen av Edward Burne-Jones som föreställer en scen ur Törnrosa med de döda/sovandes riddarna i törnsnåret. 

Modefotografier av Eugenio Recuenco, 2009.

Men jag tycker också det är intressant att se hur det i vår egen tid på nytt blivit populärt att ta upp de här gamla sagorna och lyfta fram de här mörkare sidorna av dem. Till exempel i fenomen som idag kallas Dark Fairy Tales - där man i bland annat fotografier gjort sådana här omtolkningar av de här gamla sagorna, där man vill koncentrera sig på att få fram sådana här lite otäcka stämningar och känslor i bilderna. Till exempel finns det en spansk modefotograf som heter Eugenio Recuneco. som använt sådana här Dark Fairy Tales som teman i sina modebilder. Det här är alltså modefotografier, men också i andra sammanhang dyker det upp idag bilder som har likheter med Dark Fairy Tales - i filmer, i reklam, på skivomslag och så vidare.

Jag har alltså valt att göra ett par egna illustrationer till några av de klassiska sagorna. Och jag har då börjat med att läsa igenom äldre versioner av berättelserna och försökt göra bilder där jag lyfter fram saker som försvunnit ur till exempel Disney-filmerna.

Här har jag illustrerat Rapunzel, som släpper ut sitt långa hår så att prinsen ska kunna klättra upp till tornrummet där hon sitter fången. Men här har jag lyft fram den del av sagan där häxan gjort så att prinsen fallit ner i ett törnsnår och stuckit ut sina ögon på taggarna. Men när han sedan lyckas ta sig in i Rapunzels rum, står det i sagan, så fuktar hon hans ögon med sina tårar och då får prinsen tillbaka synen. Så även om slutet blir lyckligt är det här en sådan där typisk detalj som tagits bort ur Disney-filmen. 

Det är meningen att hon ska gråta, men det syntes inte på fotot.

Här är min version av Snövit och de sju dvärgarna.

Här är Skönheten och Odjuret. I alla mina bilder har jag använt en slags blandteknik. Framför allt har jag målat med akrylfärg men det finns också inslag av tusch, blyerts och andra pennor. 

I min version av Askungen så håller hon fram glasskon, som ju har en central roll i sagan, men som också är ganska otäck. För i den ursprungliga versionen berättas det hur styvsystrarna hugger av sig tår och hälar för att deras fötter ska passa, men att blodspåren på insidan av skon avslöjar dem. 

När jag har illustrerat Rödluvan, så har jag velat komma bort från den vanliga sagostämningen, för att istället lyfta fram det skrämmande i berättelsen. För läser man en av de första versionerna av Rödluvan från 1600-talet, så är den alldeles förskräckligt hemsk. I den här målningen har jag velat koncentrera mig på den mörkare sagan, med vargen som dyker upp som en hotfull skugga ur nattmörkret. 

Bröderna Grimm skrev sedan på 1800-talet en uppföljare till Rödluvan, där hon möter på nytt en varg i skogen, men är nu mer erfaren och handlingskraftig. Nu är det Rödluvan som hugger huvudet av vargen - rollerna är omkastade och vargen har blivit offret. 

Sådär! Det där var en bit, inte hela, av mitt projekt!