Klippt

Ännu en varm hemmadag. Pipistrello och Topolino hänger vid sina kompisar, datorerna. Topolino har klippt sig! Hon är jättegullig. 

Hemma

    Nu är jag hemma från en liten tur till värmland. Det var varmt. Skönt att vara här igen.

Här är vyn utanför fönstret. Bilden är tagen av syster. 

The Fault In Our Stars

Titel: The fault in our stars (svenska: Förr eller senare exploderar jag)
Författare: John Green
Förlag: Penguin Books
Antal sidor: 316
Första meningen: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.

Jag fick titta i en väns exemplar av denna bok, en gång när vi satt på tåget. Det var kanske inte en så smart sak att göra av henne, eftersom jag inte pratade mer på resten av resan. Jag läste en sida, sedan en till och sedan en till och var fast och det var hemskt när tåget kom fram och jag behövde lämna tillbaka boken. Jag letade efter den senare i bokaffärer och så, men den var slutsåld överallt. Men så hittade jag den på Akademibokhandeln här om dagen , dock fanns den endast på engelska. Men som jag sagt, om det finns en chans att läsa på originalspråket så tar jag den (så länge det är engelska, alltså). 

Ah, det spöregnar ute. Har jag sagt att jag älskar regn? Det gör jag.

Hursomhelst, I boken får vi följa sjuttonåriga Hazel Lancaster som lider av en obotlig cancerdiagnos. Hon är medveten om att hon när som helst ska dö. Hennes mamma oroar sig för henne, eftersom Hazel isolerar sig framrör Amreica's next Top Model och vägrar gå ut, så därför anmäler hon henne till en stödgrupp för unga med cancer. I stödgruppen träffar hon Augustus Waters, som just blivit friskförklarade. Efter det kan hon inte sluta tänka på honom. Och det är bara början. 

Okej, jag måste erkänna att jag blev lite besviken (lite) efter allt jag hade hört om detta hyllade verk. Och (SPOILER) ni vet hur bedrövad jag blir av sorgliga slut. Men det var vackert.

The Fault In our Stars är en vacker bok, och inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag har inte läst något tidigare av John Green, men jag antar att han är ett geni. De färgstarka, verklighetstrogna karaktärerna, man blir så betagen av dem, så beroende av dem och allt som händer dem. Det är roligt och sorgligt om vartannat. Man skrattar och man gråter. Dialogen är verkligen genialisk, rolig, ärlig, intressant. När jag sa att jag blev lite besviken (då menar jag lite) var det nog för att så väldigt många hade prisat boken och jag hade föreställt mig, typ, en bibel och när jag läste den var det några tillfällen då mitt intresse flög i väg till något annat. 

"Brutalt ärligt om livet och döden." stämmer väldigt bra. Det som slår mig är Hazels brutala ärlighet, det slår mig som en smäll i ansiktet. Man får en annan syn på livet och döden.

Jag ger boken:

<3<3<3

PS: The Fault In Our Stars har snart biopremiär. Men jag vet inte om jag är så sugen att se filmen. Av trailern att döma (även om det bara är en trailer) så verkar boken vara bättre. 

Borde inte den svenska översättningen heta "Felet i våra stjärnor" eller något i stället för "Förr eller senare exploderar jag"? Det tycker jag låter bättre.

Skiss 2

                                Här får ni lite mer Clarex (Clarissa & Alex). :):):)

Skiss

Bara  en snabbskiss av två karaktärer från mitt senast skrivprojekt. Just nu älskar jag dem och trotts att de inte är huvudpersonerna så tar de upp en egentligen alldeles för stor del av berättelsen. Sommarlov är bäst, man kan bara sitta hela dagen och skriva och skriva och skriva och rita och rita och rita ;)

Snövit - fotografering

Är fortfarande i mitt sagotema och gjorde en snövit-fotografering med Christina som modell. En version av min målning från mitt åttondeklassprojekt. 

Shadow and Bone

Titel: Shadow and Bone
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Indigo
Antal sidor: 308
Första meningen: The servants called them malenchki, little ghosts, because they were the smallest and the youngest, and because they haunted the Duke's house like giggling phantoms, darting in and out of rooms, hiding in cupboards to eavesdrop, sneaking into the kitchen to steal the last of the summer peaches. (Oj, den var lång.)

"I've been waiting for you a long time, Alina," he said. "You and I are going to change the world."

Jag hade hört en hel del om den här boken innan jag tillslut (med hjälp av mitt Amazon Gift Card) kunde köpa den. Jag börjar alltid undra när man hör så mycket bra om en bok, om den verkligen kan vara så bra. Och jag var redo för en besvikelse.
Men någon besvikelse kom aldrig.
Det här är den bästa boken jag läst på väldigt länge.

Shadow and Bone är Leigh Bardugos debutroman och den första delen i Grisha-trilogin. I boken får man följa Alina Starkov, en blek och föräldralös flicka som upptäcker att hon bär på en unik kraft som kan få henne att förändra världen. Världen vi får utforska kallas Ravka som är en fantasiversion av Ryssland. Här finns det människor som kallas för Grisha, vilket betyder att det bär på magiska krafter. När Alina upptäcks som Grisha tas hon med till det kungliga slottet och får leva ett liv av lyx och glamour samtidigt som folket förväntar sig att hon med sina krafter ska rädda Ravka från mörkret som breder ut sig över landet.
Men samtidigt som Alina går sin nya bländande framtid till mötes, kan hon aldrig riktigt glömma Mal, pojken hon växte upp med på barnhemmet, ett liv hon nu lämnar bakom sig.

Som sagt blev jag helt förtrollad av den här boken och läste ut den på upp till två dagar. Äventyret innehåller en blandning av en militär och samtidigt magisk känsla, men också en antydan om de hårda hierarkierna i samhället och såklart romantik.
Boken är byggd på ett väldigt trovärdigt sätt, man får känslan av att någonstans långt, långt borta skulle landet Ravka kunna finnas. Och Alina är en stark och tuff hjältinna.

Så här beskriver Stylist Magazine boken: The Hunger Games meets Potter meets Twilight meets Lord of the Rings meets Game of Thrones. 
Jag håller med, en fantastisk blandning.

Jag läste ut den här boken idag. Där satt jag med sista sidan uppe och tänkte att det är märkligt hur man på några timmar kan ha blivit anfallen av en flock Volcra, nästan frusit ihjäl på en bergstopp, gått på den glamourösa vinterfesten i kungliga slottet, blivit kär i The Darkling, haft en stor lust att slå The Darkling i ansiktet, blivit lämnad ensam i en stor främmande stad, nästan blivit rånad, blivit kär i Mal osv.
Jag kan inte vänta till jag får köpa nästa bok i serien. Jag. Kan. Inte.Vänta.
Jag ger den <3<3<3<3<3 = ett måste för bokhyllan!

Nya böcker

Jag fick ett Amazon Gift Card av mina snälla kusiner i England på min födelsedag. Har inte använt den förrän nu. Men nu har jag fått mina böcker! Jätte uppspelt. Det var länge sedan jag läste något nytt. Jag fortsätter att läsa mina gamla böcker om och om igen. Recension kommer av dem snart, när jag har läst ut dem.

Inspiration

Några bilder på jag hittat på nätet som hamnat i min inspirationsmapp. Det är sådana här stämningar jag försöker få till i mina berättelser. Vilken idé, att ha en sjöjungfru i en glaslåda full med vatten. Det är typiskt någon galen upptäcktsman som har en stor mystisk herrgård där han samlar allt han hittat på sina resor. Bland annat en sjöjungfru. Stackarn. Någon måste komma och rädda henne. Hur ska denna någon få med sig lådan till havet? Måste behövas minst en lastbil....

Oj, det spöregnar ute. Jag älskar regn. Man kan sitta och skriva i hallen och ha dörren öppen, det är jättemysigt.

Skolprojekt - Dark Fairy Tales

Nu är mitt åttondeklass projekt gjort. Så skönt att det är gjort.
Jag valde att måla (såklart). I mina bilder illustrerade jag några av Europas mest kände sagor som Rödluvan, Askungen eller Snövit.

De här sagorna började för väldigt lände sedan, som muntliga berättelser och från början var de allt annat än lämpliga nattsagor för barn. Med inslag av sex och våld var de istället avsedda för en äldre generation. Till exempel Törnrosa som i originalversionen blir våldtagen av prinsen.

Så många sagor som vi känner väl till, var ursprungligen mycket mörkare berättelser. När bland andra Bröderna Grimm skrev ner ett antal av de här gamla folksagorna i början av 1800-talet så fanns mycket av de här hemskare sidorna ofta fortfarande kvar. Men i senare versioner så har man rensat bort våldsamheter, otäcka detaljer och blodiga inslag.

Och tittar man på de olika bilder som illustrerat de här sagorna - i böcker, målningar och filmer - kan man ju se att de här sagorna tolkats väldigt olika i olika tider. Det som många i första hand kanske tänker på är väl bilderna i Disney-filmerna. Som här, Snövit och Askungen. Ända sedan de här filmerna gjordes på 1900-talet har för många till exempel Askungens eller Snövits utseende blivit liktydigt med tolkningen av dem i de här filmerna.

Detalj ur Rödluvan och Vargen av Arthur Rackham, ca 1900.

Men det finns också äldre bilder där sagor, myter och berättelser illustrerats på ett helt annat sätt, och där konstnärerna tagit upp mer av de här mörkare sidorna. Som till exempel den här illustrationen av Arthur Rackham. 

Prinsen och törnrossnåret av Edward Burne-Jones, 1869.

I England fanns det på 1800-talet en konstnärsgrupp som kallade sig Prerafaeliterna, och de intresserade sig väldigt mycket för äldre sagor och medeltida legender. Och i deras bilder dyker det upp en massa olika tolkningar av de här berättelserna, som på samma gång är väldigt vackra, sorgliga och mörka. Som i den här målningen av Edward Burne-Jones som föreställer en scen ur Törnrosa med de döda/sovandes riddarna i törnsnåret. 

Modefotografier av Eugenio Recuenco, 2009.

Men jag tycker också det är intressant att se hur det i vår egen tid på nytt blivit populärt att ta upp de här gamla sagorna och lyfta fram de här mörkare sidorna av dem. Till exempel i fenomen som idag kallas Dark Fairy Tales - där man i bland annat fotografier gjort sådana här omtolkningar av de här gamla sagorna, där man vill koncentrera sig på att få fram sådana här lite otäcka stämningar och känslor i bilderna. Till exempel finns det en spansk modefotograf som heter Eugenio Recuneco. som använt sådana här Dark Fairy Tales som teman i sina modebilder. Det här är alltså modefotografier, men också i andra sammanhang dyker det upp idag bilder som har likheter med Dark Fairy Tales - i filmer, i reklam, på skivomslag och så vidare.

Jag har alltså valt att göra ett par egna illustrationer till några av de klassiska sagorna. Och jag har då börjat med att läsa igenom äldre versioner av berättelserna och försökt göra bilder där jag lyfter fram saker som försvunnit ur till exempel Disney-filmerna.

Här har jag illustrerat Rapunzel, som släpper ut sitt långa hår så att prinsen ska kunna klättra upp till tornrummet där hon sitter fången. Men här har jag lyft fram den del av sagan där häxan gjort så att prinsen fallit ner i ett törnsnår och stuckit ut sina ögon på taggarna. Men när han sedan lyckas ta sig in i Rapunzels rum, står det i sagan, så fuktar hon hans ögon med sina tårar och då får prinsen tillbaka synen. Så även om slutet blir lyckligt är det här en sådan där typisk detalj som tagits bort ur Disney-filmen. 

Det är meningen att hon ska gråta, men det syntes inte på fotot.

Här är min version av Snövit och de sju dvärgarna.

Här är Skönheten och Odjuret. I alla mina bilder har jag använt en slags blandteknik. Framför allt har jag målat med akrylfärg men det finns också inslag av tusch, blyerts och andra pennor. 

I min version av Askungen så håller hon fram glasskon, som ju har en central roll i sagan, men som också är ganska otäck. För i den ursprungliga versionen berättas det hur styvsystrarna hugger av sig tår och hälar för att deras fötter ska passa, men att blodspåren på insidan av skon avslöjar dem. 

När jag har illustrerat Rödluvan, så har jag velat komma bort från den vanliga sagostämningen, för att istället lyfta fram det skrämmande i berättelsen. För läser man en av de första versionerna av Rödluvan från 1600-talet, så är den alldeles förskräckligt hemsk. I den här målningen har jag velat koncentrera mig på den mörkare sagan, med vargen som dyker upp som en hotfull skugga ur nattmörkret. 

Bröderna Grimm skrev sedan på 1800-talet en uppföljare till Rödluvan, där hon möter på nytt en varg i skogen, men är nu mer erfaren och handlingskraftig. Nu är det Rödluvan som hugger huvudet av vargen - rollerna är omkastade och vargen har blivit offret. 

Sådär! Det där var en bit, inte hela, av mitt projekt!

Har fullt upp med mitt åttaårsprojekt just nu. Jag målar, men just nu går det inte som jag hoppats att det skulle gå... skriver mer om det senare.

Divergent

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Förlag: Modernista
Antal sidor: 363
Första meningen: Det finns en spegel hemma. 

Jag hade länge hört om Divergent, nu när den är eller snart ska komma på bio. Men jag hade aldrig läst den, så på Arlanda på väg till Paris stod den där och stirrade på mig från Pocket Shop. Det var ganska irriterande och jag försökte kolla igenom de andra böckerna, men det slutade med att jag gav upp och köpte den. 

Redan på framsidan syns det ju att den är lik Hungerspelen. Än mer när man läser den. 

Inledningen är bra, drog genast med en och jag kunde inte lägga ner den. Det var ju lite problematiskt när man är i Paris och bara MÅSTE läsa en sida till. Och en till. Och en till. 

I Divergent får man följa sextonåriga Beatrice Pryors liv i en framtidsvision av Chicago. Där är samhället uppdelat i så kallade falanger: De ärliga, De lärda, De fridfulla, De osjälviska och De tappra. Varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av deras liv och Beatrices val överraskar alla. 

Boken är lik Hungerspelen på många sätt. Det är en sci fi-trilogi där ungdomar måste slåss för sina egna liv till exempel. Kärlek uppstår, en ondskefull ledare, krig, samtidigt som något stort är i görningen. 

Den här boken var lätt att äta upp och det gick ingen lång tid innan den var borta (trots att jag var i Paris). Jag hoppas på en liknande fortsättning, samtidigt som jag hoppas att den ska ta ett steg bort från Hungerspelen och in till något mer eget. 

Jag ger den <3 <3 <3 <3! Av fem, alltså.

The Coldest Girl In Coldtown

Titel: The Coldest Girl In Coldtown
Författare: Holly Black
Förlag: Indigo
Antal sidor: 419
Första meningen: Tana woke lying in a bathtub. 

Vampyrer exciterar.
Tana bor i en värld där det finns städer omgivna av murar, så kallade Coldtowns. I Coldtowns stänger man in vampyrer och alla som tänkas kan vara smittade. Ingen kommer någonsin ut, ett säkert sätt att stoppa smittan och vampyrerna på, menar man.
En fest slutar i vampyrattack och blodbad. Tana är rädd att hon blivit smittad och har inget annat val än att försöka ta sig till närmaste Coldtown, tillsammans med sin smittade ex-pojkvän och en vampyr som är villig att följa med. Det blir början på ett farligt äventyr mot ett liv i Coldtown, instängd med vampyrerna.

Som jag har sagt tidigare har jag aldrig varit så förtjust i vampyrböcker. Vilket jag kanske inte ska säga, då nästan de enda jag har läst är Twilight-serien och liknande. Det här var en annorlunda vampyrbok, vilket är possitivt, och Holly Black har ett trevligt språk. Det här är en bok full av blod, vilket inte var så oförväntat.
Till en början var den helt okej och det gick bra att sätta sig ner och bara läsa, men efter ett tag tappade jag lite lusten. Upplösningen gick sedan lite snabbt och blev lite rörig.

Jag ger den här <3 <3 <3 när jag försöker tänka från någon annans än mitt perspektiv. Jag kanske bara skulle gett den två för att det inte var rätt bok för mig just då och för att jag inte är ett så stort fan av vampyrer. Men visst, det är en bra bok.

Jellicoe Road

Titel: Jellicoe Road.
Författare: Melina Marchetta
Förlag: X-publishing
Antal sidor: 351
Första meningen: Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö.

Det här är en av de vackraste böckerna jag har på min bokhylla.
Man får följa Taylor Markham, som dumpades på 7-eleven av sin mamma när hon var elva. Efter det har de aldrig setts.
I början är boken väldigt förvirrande och man förstår i princip ingenting. Men tar man sig igenom de första kapitlen så flyter den på bra därefter.
Boken består av två berättelser, parallella med varandra. I början förstår man inte hur de hör ihop, men efter ett tag börjar de flätas samman.
Historien om Taylor utspelas i en liten stad i Australien, där hon bor på en internatskola. Varje sommar kommer en militärskola och bor i närheten av skolan i ett par veckor. Under de veckorna är det krig. Krig mellan skolans elever, militärerna och de andra ungdomarna från staden. Det är inga vuxna iblandade i detta krig, men ungdomarna har en egen regelbok full med lagar om gränser och straff och förhandlingar. Om vad som händer om man överträder varandras gränser osv.
Samtidigt hemsöks Taylor av minnen och drömmar om sina föräldrar hon inte har träffat sedan hon var liten. Så tillsammans med en av militäreleverna ger hon sig iväg för att leta reda på dem.
Jag rekommenderar den här boken starkt för alla bokälskare. Den är vacker, sorglig men lyckas trots det ha ett bra och nästan lyckligt slut. Jag hatar sorgliga slut i alla former, det gör mig bara deppig, så det här var verkligen en fullträff!
Jag är beredd att ge den <3 <3 <3 <3 <3! Underbar, ett måste för bokhyllan.

Paris - hemma igen

Det var full fart i Paris. Mycket människor och mycket saker som måste göras och ett pyttelitet hotellrum. Det var knappt så att alla våra saker fick plats. 

Men Paris var väldigt roligt. 

Min favoritplats: Shakespeare and Company.

Det ligger på andra sidan floden, nära Notre Dame, och det är världens underbaraste ställe. Två våningar, böcker från golv till tak. Mitt bokproblem jag hade innan jag åkte, att jag inte skulle kunna köpa några böcker eftersom jag inte kan franska, löste sig snabbt. Shakespeare and Company säljer bara engelska böcker. Ja, ni kan gissa att jag hade en stor kasse böcker med mig hem. Men det fantastiska där är stämningen, det är lugnt och trevligt och här och där sitter personer i udda soffor eller fåtöljer och läser. Där bor även en kritvit katt som gärna la sig i knät på läsarna. 

Bokrecensioner på mina nya böcker kommer inom kort!

Paris

Så - imorgon bär det av till Paris! Jag har varit i Frankrike ett par gånger, men aldrig i Paris. Vi ska inte stanna där länge, men det ska bli så spännande! Versailles (tror det stavas så) och Louvren (har ingen aning om hur det stavas) med Mona Lisa står på listan. Jag kommer inte kunna köpa några böcker på denna resa då jag inte har några färdigheter i franska, men jag kanske ska satsa på kläder.

Skriver du dagbok?

Skriver du dagbok? Ja, såklart. Va? Nä, jag skämtade bara. 

Klart jag skriver dagbok. jag kanske inte är så bra på det, men jag försöker. Jag skriver lite när jag har lust i den, inte alls varje dag. Jag skriver nästan aldrig om hur min dag har varit om det inte är något super viktigt som bara måste sparas på papper. Jag skriver ner idéer jag får, låttexter jag tycker är fina, citat, saker jag vill spara, klottrar lite. Det är väldigt roligt att ha en sparad dagbok att gå och läsa i efteråt.

Sedan så älskar jag ju anteckningsböcker. Det är så underbart att hålla en fin anteckningsbok i handen, med tomma rena blanka sidor. Det finns inget mer inspirerande än en tom ren blank vit sida. 

Ny Harry Potter Film

Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Den där boken J.K. Rowling publicerade tillsammans med Quidditch genom tiderna under namnet Newt Scamander.
Ja, det är ju ganska känt nu, men jag måste bara skriva det.
Fantastiska vidunder och var man hittar dem ska bli till film, filmmanus skrivet av Rowling. Tydligen ska man få följa Newt Scamander, 70 år före Harry Potter, i New York.

yessssssss....

Vad har jag i min bokhylla just nu?

Okej, jag tänkte gå igenom vad som står i min bokhylla just nu. Den sitter ovanför min säng och är i princip bara en planka som böckerna inte riktigt får plats på... jag riskerar mycket genom att ha den där. Till exempel ett ton med böcker i huvudet.

Okej först ut är Svindlande höjder av Emily Brontë. Jag är en bit in i den och än så länge gillar jag den, men den är ju ganska tung. Jag såg filmen i går kväll och tänkte ungefär det där skulle jag kunna gjort bättre. Inte riktigt, men nästan.

Sedan har vi Macbeth av William Shakespeare. Jag har aldrig känt mig tillräckligt duktig för att öppna den. Men jag ska, jag lovar.

Sedan är det Jellicoe Road av Melina Marchetta. Den har jag läst några gånger. Den är kanske den vackraste boken jag har i min hylla och den får mig alltid att gråta, så den läser jag bara när jag är ensam (jag tror jag har en bokrecension av den tidigare, om inte så får jag göra en ny)

Sedan kommer en hel samling av Maggie Stiefvater. Lament, Ballad, Raven Boys, Dream Thieves, Dödsritten, Frost, Feber och För evigt. Jag tror att jag älskar alla hennes böcker, Maggie är lite galen och ett geni.

Därefter står Rör mig inte! av Tahereh Mafi och ser liten ut.  Och Rädda mig inte! ser väldigt stor ut i jämförelse. De är... okej. Bra.

Sedan står City of Bones där (vet ej vad den heter på svenska, Stad av Ben? Låter skumt.) av Cassandra Clare. Jag tyckte boken var helt okej tills jag såg filmen och då var liksom allt förstört (Jag ska göra ett inlägg om böcker till filmer lite senare).

Genom dina ögon av Stephanie Meyer. Helt okej bok, fast ganska komplicerad (Vem är i vems kropp och vem är det egentligen som säger det där för det är ju den där utomjordingen som styr henne och....). Alla Twilight-böcker har jag i en annan hylla längre bort som jag kan återkomma till en annan gång och varför de står just där.

Rubinröd av Kerstin Gier. Jag säger bara: tidlös kärlek. Jag älskar den slogan eller vad det är. Tidlös kärlek. De reser i tiden. Med tidsmaskin och så bor de i England och så är det massor av kläder från typ 1700-talet. De andra böckerna i serien (Safirblå och Smaragdgrön) står på ett bibliotek. Suck. Jag saknar dem.

Två Harry Potter böcker på engelska. Jag har en del engelska böcker här. Jag gillar att läsa på Engelska och det är ju alltid bäst att läsa på originalspråket.

Två Sagan om Ringen böcker. Just de här var på svenska, jag tror de var pappas gamla. Harry Potter och Sagan om Ringen kommer ju alltid att vara mina klassiska favoriter, vad som än händer.

The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black. En vampyrbok. Jag har just insett att jag har ganska svårt för vampyrer.

Hungerspelen-serien av Suzanne Collins.

En bok som heter Sister Assasin av Kiersten White. En ganska deprimerande bok. Den är dock ganska lik Rör mig inte! av Tahereh Mafi. Handlar om två systrar som... nej, de mördar inte varandra, eller?Jag hängde inte riktigt med på slutet. Men jag måste erkänna att när jag köpt den slukade jag den. Även om slutet blev lite... luddigt.

I Capture The Castle av Dodie Smith. Den här boken älskade jag. Hela boken är huvudpersonen Cassandras dagbok och Cassandra har ett så vackert och beskrivande språk och nästan allt var bara bra med den. Fast slutet var också lite fel. Jag tror att det här med slut är en svår sak.

Sedan kommer en samling lite brokiga böcker som jag inte orkar gå igenom, de flesta har jag inte ens läst. Jaja, det här får vara allt för den här gången.

Oxford

Aw, om en vecka... en vecka exakt...åker vi till ENGLAND igen! Jag längtar. Vi ska tillbringa en natt i London och sedan några dygn i Oxford. Jag har aldrig varit i Oxford tidigare, så det ska bli väldigt spännande! Dessutom har jag fått en ny kamera i julklapp (!) så det kommer bli mååånga fotografier.